måndag 25 februari 2013

Måndag

Helgen var inte så händelsefull. Tog en promenad till ett stort närbeläget shoppingcenter. Hade pratat om det innan på jobbet och de hade sagt att det skulle ligga ett jätte stort nära mig. Där man kan hitta allt, så förväntningarna var ju på topp. Jag gick till en affär som en kollega pekat ut några dagar innan. Vi hade gått in och kollat lite och jag tyckte de verkade litet men vi var bara där en stund så tänkte vi inte hunnit se allt. Det fanns inte så mycket mer än det jag sett innan.Testade några toppar men knapparna var redan borta och ingen bra passform. Gillar inte helt att jag blev förföljd överallt heller. Var alltid nån som gick precis efter och frågade var femte minut om jag letade efter något speciellt eller om hen kunde hjälpa till på något sätt. Absolut jätte vänligt men jag känner mig lite obekväm med sånt. Så där gick jag ifrån rätt snabbt. Fick idag veta att jag inte alls var på de stora de pratade om. Så det får bli en utflykt till denna helgen istället.

Gick runt en stund och stannade tillslut på ett café och tog en kaffe. Efter ett tag vågar en av kassörskorna sig fram till mig och undrar "If its ok for mam to take a picture with her?". Jag är alltså så annorlunda så hon vill ha ett kort tillsammans med mig. Kändes oförskämt att säga nej så nu sitter jag i hennes mobil någonstans med ett ansträngt leende.

De är visst lite mer ok att stirra här för oj vad obekvämt det blir att gå runt. Tänker ta och intala mig att det är för att jag ser så vansinnigt bra ut och inte för att jag kan vara det vitaste och blondaste de sett i ett par skor.

Pappa efterfrågade mer bilder på hojar och mindre bilder på fingrar så här kommer lite bilder från min spännande bilresa till och från jobbet. Tänkte först när jag klev in längst fram i den pendel taxi jag åker att oj vad skönt med någon som har fungerande bilbälte. Tills jag idag satte mig där bak. Där hade bälterna tagits bort. De fanns, men var inklämda bakom sätet. Så om vi krockar så har de där fram bälten men vi kommer alla ändå att dö för vi där bak som sitter utan kommer ju krossa dem när vi flyger fram. Bilresan blev ju inte mindre läskig efter jag tänkt den tanken...




Här kommer vi precis ut från jobbet. Vid 16:30 då vi slutar är det rätt lugnt. Värre blir det runt 17,18 då är det helt tjockt. En hoj.
Idag gå jag faktiskt en som var rätt klädd för hoj åkande. Riktigt jacka och till och med täckta skor.


Här ska vi ta oss till en annan väg. Då blir det alltid lite svårt att veta vilken sorts trafik de kör med i i Indien, höger eller vänster? Möter bilar och motorcyklar gör man i alla riktningar i alla fall. 


Det här är Hosur Road, typ motorväg. Men att stanna bara så där vid kanten är inte helt ovanligt efter vad jag sett hittills.

Även här rätt lugn trafik och vi körde faktiskt i bara ett körfält och inte som annars mitt i.
Nu har vi kommit in till stan och det börjar tjockna till, alla ska fram först.


Hojarna åker där det finns plats vilket förresten bilarna också gör. Lite lättare på två hjul bara. Det tutas ju hela tiden och det är egentligen bara för att upplysa de andra om att här kommer jag sväng inte ut framför mig tack. Det är som ett enda stort kaos men ännu har jag inte sett någon krock så de är rätt bra på att ha ögonen öppna.

Stor blandning av fordon hela tiden, från nya stora skinande bilar, till tucktucks och traktorer. Här om dan mötte jag en man på en kärra bakom en ko. En stad full av kontraster.

Ska man över gatan går det inte att vänta på att det ska komma en lucka, det gäller att skaffa sig en. Ingen bil, gå en fjärdedel ut i gatan och vänta tills nästa fjärdedel går att passera.
Här har jag kommit till hotelelt och sen gett mig ut för att handla mat. Denna gata är vad jag hittills lärt mig gå över helt själv. Men sen så är den inte särskilt trafikerad eller bred.

Ikväll har elen gått titt som tätt och jag hoppas på den där "full power backup" som hotellet skryter med ska fungera så jag kan ladda alla mina elektriska saker. Samt våga gå ut och borsta tänderna. Kombinera min mörkerädsla med att jag fastnat i serien Vampire Diaries samt är i okänd stad med okända ljud är nog ingen hit direkt. Då är det nog jag som riskerar att få några hål i tänderna...

lördag 23 februari 2013

Så här bor jag

Har ju kommit fram till hur man filmar så nästa steg blir ju att smidigt kunna få upp det här. Skaffade en ny app så hoppas det ska fungera. Att stå och prata för mig själv kom väl inte helt naturligt så nu blev det lite veligt.

Det är en så kallad Service Appartment som jag bor i. Som ett hotell fast jag har en lägenhet. De serverar frukost och kommer och städar. De sa från början att om jag inte sa till så skulle de inte städa men han hade nog inte sagt det till städarna för här har städats varje dag. Förutom under strejken då jag undanbad det när de knackade på.

Han som städar tar det här med bäddning allvarligt. Inte en rynka och perfekt lagda kuddar. Har starka nypor också för det är nästan en kamp att kunna ta sig ner under täcket på kvällen. Kanske säger mer om mina arm och hand muskler än om hans förresten.

 

För er som vill se lite traditionella stilla bilder så kommer det här

 

 

Och ja jag råkade stava fel på Bangalore i videon men jag hittar inte hur man ändrar så det få vara så. Trivs helt ok som jag bor nu. Skönt att kunna göra egen mat och de är supertrevliga här. Rätt gött ändå att inte ha balkong rakt ut i gatan. Tror det hade varit rätt så mycket mer ljud då. Nu hör jag bara en lågmäld matta av tutande och hundskalv.

fredag 22 februari 2013

Strejk

De senaste två dagarna har det varit allmän strejk i Indien. På grund av det stängdes kontoret ner och jag har kunnat lata mig fritt i två dagar. Var nog behövligt att få sova ut och ta det lugnt för oj vad mycket bättre det känts idag.

Vi fick reda på strejken på tisdagen och jag fick veta att det nog var bäst att köpa mat för de två dagarna redan kvällen innan. Så jag trodde att det skulle vara slutsålt och skyndade mig så att svetten rann nerför ryggen. Det gör den i och för sig så fort jag rör mig utomhus men denna gång kämpade jag lite för den också. I affären var det hel lugnt. Köpte det jag ville ha som är ägg, curd (typ yoghurt) och frukt. Frukt med skal på då, är fortfarande lite för rädd för magsjuka för att ge mig på något annat.

I den lilla affär jag går till som ligger precis om hörnet, lagom gångavstånd tills jag lärt mig bli lika smidig i trafiken som lokalbefolkningen, så finns nästan allt. Allt utom kött. Eller ja de har en typ dricka kyl som är fylld med massa frysta färdig kötträtter. Kickennuggets, cocktailkorv(?), jätte räkor och nått som ser ut som en stor rå salami. Inte jätte lockande direkt. Så jag har gett mig in på att börja laga vegetariskt. Köpt linser och morötter en dag innan och går nöjt hem och tänker på hur duktigt jag är. Tills på kvällen när jag ska laga och inser att jag inte har några kryddor alls. Det är inte helt lätt att tänka på allt. Ingen idé att gå ut heller för det är nu flera som uppmanat mig att inte gå ut själv när det blivit mörkt. Blev yoghurt och ägg till middag istället.

Stannade på hotellet under de två strejk dagarna. En kollega från jobbet ringde och sa att jag nog ska hålla mig inne för de bränner bilar och grejer. Jag gick upp på taket på hotellet där både restaurangen och det så kalkade mini gymmet finns men också en takterass. Det såg och lät lugnt ut så jag tror de flesta oroligheter var runt de företag som inte deltog i strejken.

Massa kontraster blir det i denna stad. Den fina takterassen jag står på ser man halvt rivna hus, halvt byggda hus, höghus och fina små villor ifrån. I alla dessa olika hus bor det folk i. Om de så har fyra väggar som bara två.

 

 

 

Det är så gästvänliga här på mitt lägenhetshotell. När jag kom från jobbet förut kom hotellchefen ut och sa att deras kock undrade om jag inte ville ha någon frukost? Du är ju aldrig där, han ser dig inte! Förklarar att jag åker för tidigt på morgonen, pendel taxin hämtar vid 06:30, så hinner inte. Då ville hotellchefen få kocken att gå upp extra tidigt så kan han leverera den till rummet för mig. Tyckte inte det behövdes samt trivs rött bra med att göra min egen frukost och få det jag vill ha men känns ju lite kul att de har koll på mig.

måndag 18 februari 2013

Nära döden

Har nog det senaste dygnet dött minst tre fyra gånger då jag åkt bil i stan. Eller varit helt sjukt nära iallafall. Första dagen på jobbet idag hämtades med taxi kl 8 och förstod varför kontors tiderna är 7:30 till 16:30. Klockan 8 på morgonen är det väldigt mycket trafik. Vissa delar vågade jag inte ens titta ut. Inga regler hålls på, har man kört fel så vänder man ju bara så fort man kan. Spelar ingen roll att det går en annan väg där eller att man kör på diagonalen genom en korsning och sen tvär vänder mitt i den. Lika bra att bara tuta lite till.

Fick höra av en kollega innan jag åkte att jag måste vara riktigt försiktigt när jag korsar Hosur Road, typ motorväg genom en del av stan. Jag skrattade nästan åt honom, vadå försiktig när jag korsar motorväg det är väl aldrig någonsin så att man kan korsa eller skulle vilja korsa en motorväg. Idag när jag åkte till jobbet såg jag folk både gå längs med den i fel riktning samt korsa den på alla möjliga ställen.

Staden är smutsig,varm och full av små gamla hus men mitt i skjuter det upp stora, lyxiga, höga hus ur ingenting. Inga trottoarer direkt. Skräp i högar på gatorna och massa hundar. Vid klockan sju blir helt mörkt och de har sagt till mig att inte gå ut själv efter klockan 8 på kvällen. Blev förvarnad för det här, flera gånger har folk sagt att det är chockerande och lite jobbigt i början. Trafiken är galen, det är väldigt mycket folk. Mycket fattigt folk. Såg människor som tvättade kläder och verkade på bo vägkanten mellan flygplatsen och staden. Är inte riktigt van vid det.

Men den är häftig också, vacker och färgglad. Människorna är alla mycket vänliga. Härligt färgglatt klädda i fina saris eller klänningar. På jobbet trivs jag, bra med AC och trevliga kollegor. Har bara varit där en dag men det kändes lite mer som hemma. Serveras helt vegetarisk lunch vid kl 13 och jag tog vägledning av en kollega som pekade ut det minst starka åt mig så fick ihop en bra lunch. Gjorde nog dock det första misstaget och åt papayan vi fick. Tror det är så att den var skalad och sen sköljd i kranvatten. Men det märker jag nog imorgon om den var det eller ej. Och om i te den är det så fick jag säkert något sv. Den subway macka jag precis satte i mig tillsammans med en kollega. Sallad skulle jag ju hålla mig borta ifrån... Det går bra nu...

Kollegan kom till mitt hotell för att visa närmsta mataffär som låg riktigt nära, vilket var skönt. Så nu har jag så jag kan göra egen frukost. Lite ägg, havregryn, bröd och frukt.

Tog lite bilder igår på vägen från flygplatsen. Då trodde jag att det var galen trafik jag skulle bara vetat hur det skulle vara idag. Grönt och fint med små bevattnade delar längs med vägen som jag tror var bevakade för det satt alltid en kille bakom alla blommor.

Fruktförsäljning längs med vägen. Flera stycken sådana här. Vissa med cyklar så överlastade med kokosnötter så att de kunde stå av sig själva.

Hela familjen på en hoj. Oftast bara en som har hjälm alla har bara sandaler. Såg en familj där mannen körde och kvinnan satt i damsadel bakom hållandes på vardera ben ett litet barn. Såg ut att funka bra men inget jag skulle vilja pröva på.

Byggs mycket och byggs stort. Men det roligaste jag såg var nog betong huset utan några fönster och bara tre väggar. Tre våningar högt med framsidan öppen med en stor skylt "To Let" på. Kändes så där lagom bara att flytta in möjligt.

Första dygnet har varit lite jobbigt. Tror mycket berodde på att kollegan jag skulle åkt med fick förhinder så jag gjorde hela resan och anländandet själv. Känns mycket bättre nu när jag vart på kontoret och träffat lite människor samt vet var jag kan handla mat så jag klarar mig. Visades även ett litet köpcentra idag så nu kan jag dryga ut min knapra packning på bara en resväska så den räcker tre månader utan att tvätta konstant.

Nu blev det långt igen, hoppas ni orkar läsa. Nu ska jag ta och kolla in de olika kakorna som råkade åka ner i korgen under handlandet. Får ju passa på nu innan jag får magsjuka av bara paranoian för den.

 

söndag 17 februari 2013

Framme

Resan har gått bra, kom in utan problem och inga stora förseningar. Hämtades upp av en taxi utanför flygplatsen i Bangalore och åkte i en timme in till stan. Har sovit sammanlagt ungefär tre timmar de senaste ett och ett halvt dygnen så är så trött så jag ser i syne. Väntar på min uppbeställda paneer butter masala och en kopp te sen ska jag sova.

Lyckades denna gång filma lite. Första delen är från taxin från Utrecht till Amsterdam i Nederländerna. Sen kommer tätt på två klipp från Bangalore flygplats till Bangalore. Var väldigt mycket mer trafik, hus, människor och tutande längre in i stan men då var jag för upptagen för att filma.

Hoppas det fungerar nu, får se om jag lär mig senare hur man klipper snyggt.

http://videofy.me/v/889839 Update: det funkade inte men vill ni verkligen se klippen kopiera länken och kolla :)

fredag 15 februari 2013

Packat och klart

För avfärd imorgon. Reser till Bangalore mitt på dagen så kan ta och sova ut och få i mig en sista frukostbuffé. Eftersom affärerna här inte varit öppna, och när de vart det så har de inte kunnat ta emot mitt kort, så har jag inte någon anledning till att inte få stängt väskan imorgon.

Går igenom lite bilder och märkte att mitt användande av tummar när jag fastnar på bild har urartat.

 

Annars har det ätits mycket god mat på bra ställen. De flesta restauranger ligger längs med kanalen så man får gå ner till kanal kanten. Så ligger restaurangerna in under staden. Så de har inga fönster för det mesta men är väldigt mysigt i redda. Första restaurangen vi var på gick jag vilse i. Massa små rum och korridorer. Allt i röd sammet och välvda tak. I ett rum visade det svart-vit film på en stor bioduk.

Igår var vi på en rolig restaurang. Såg rätt litet ut utanför men när vi kom in så var det en gammal kyrka med högt i tak och en stor orgel kvar i ena änden. Kändes logiskt att ta ett glas rött vin medan vi väntade på bord. Hade ju helt missat att det var alla hjärtans så restaurangerna var ju lite fulla just igår.

Oliver hette restaurangen och var franskt. Så tog en crème brulé av getost till förrätt och Moules frittes till varmrätt. Fick aldrig tag i det när jag var i Paris så får ju passa på när det fanns på menyn. Himla gott. Men getost crème brulé var spännande. Typ som salt ostkaka av getost med det vanliga brända sockret på toppen. Testa det, jag får upprepa mig igen, himla gott.

 

Där det stora krucifixet borde suttit visades ett bildspel på olika ölsorter.

 

Nu ska jag ta och klämma i några sista grejer i min väska och hoppas på att jag inte behöver sitta på den för att få den stängd. Imorgon blir en lång men spännande dag. Flyger mitt på dan, kommer till Dubai vid midnatt. Får vänta där ett tag och anländer sedan vid niotiden lokal tid i Bangalore. Massa podcasts är nedladdade och jag tänkte spendera mina sista euro på godis och tidningar så jag klarar mig.

Håll en tumme (eller två, på ett spexigt sätt) så hörs vi Bangalore!

 

tisdag 12 februari 2013

Tja tja

Nu är det tillbaka i skolan på riktigt. Går en kurs som idag blev en mattelektion och som visst ska avslutas med ett prov. Jag som trodde jag var klar med den delen, har ju liksom spenderat 70% av mitt liv med att plugga. Betyder ju att jag är rätt så grym på det så att säga. Lite statistik ska ju inte bli några problem *borstar bort osynliga smulor från ena axeln*

Jo men så att...

Börjar bli trött på att bo på hotell nu. Göttigt att sängen bäddas, nära till gym och en stor frukostbuffé. Men två veckor är lite länge.

Men här sitter jag och funderar för mig själv. Ni är ju förstås nyfikna på vad jag äter till frukost! Vad äts i tulpanens förlovade land?! Stuvade tulpanlökar med en vårskottssallad med färgglada tulpanblomblad tror ni kanske. Då kan jag lätta era sinnen och upplysa er om att nej, det äts inte tulpaner. Här snöar det och inga blommor syns! Istället serveras en så kallad antodoxiant frukost. Stort urval av allt möjligt men jag har upptäckt en brist. De har inte Nutella! Men det äter väl inte du Augusta undrar ni nu. Du som är så lång och stark och spänstig! Jo men det var så att det blev lördag och då FÅR man äta Nutella till frukost, det har mamma sagt. Hittade bara choklad strössel och annan sorts strössel. Himla besviken. Fick bli en choklad croissant istället.

Här kommer ett urval av vad jag ätit det senaste. Enjoy!

 

söndag 10 februari 2013

Don't blame your daughter

Nej, jag skyller helt på mina föräldrar! Vad är det för jäkla lokalsinne ni gett mig?! Fungerat helt ok i Sverige men Europa Extension Pack kom visst inte med på allmänna installationen. Tog en runda på stan idag. Hittade ett café mamma pratat om och gick sedan och kollade runt. Tänkte det började bli dags att gå mot hotellet igen och gick då i den riktning min inre kompass försäkrade mig var korrekt. I EN TIMME promenerade jag i vad som visade sig vara åt helt fel håll! En timme i fel riktning blir en timme tillbaka igen. Borde stannat på vägen på någon av alla pubar och restauranger och fyllt på lite energi men nu vände jag bara och gick därför säkert bort alla kalorier jag fick i mig till frukost. Jäkla oflyt.

Så här ser i alla fall Utrecht ut i dagsljus. Himla massa cyklar och smala gator samt kanalerna som går igenom hela stan. Var inte helt nöjd med att verkligen alla affärer var stängda på söndagen. Det är ju då folk har tid att gå och shoppa, jag menar vill de inte tjäna pengar?!

Detta var kaféet, Broodnodig, mamma har haft ägarna på kurs i sitt bageri på Tjörn så ville jag skulle gå dit och titta (fun fact: om man i Ipaden råkar skriva ihop "gå" och "dit" så blir det vårdbiträden). Mysigt litet café, det som skilde sig från Sverige var att man först fick sitta ner så kom de och tog beställningen vid bordet istället för vid disken. Kanelbullen var god och de hade bra wifi, vad mer kan man önska sig? För min del hade jag hoppats på en semla men de kanske håller mer på traditionerna här och väntar tills på tisdag med försäljningen av dem. Det hoppas jag på.

Här är vad jag kom fram till vid senare analys var var jag tog av åt fel håll.

Såg en coffe shop! Var bara tvungen att ta kort. Hjälpte ju inte att skyltfönstrerna var fulla av olika pipor.

Stannade till på en liten livsmedelsbutik för att köpa lite frukt och kolla in vad som fanns. Hittade detta och känner att namnet dammsugare nog ändå är aptitligare på något sätt. Även om märgpipor förvisso är ätbara på riktigt så känns dammsugare bättre att säga.

Vänjer mig aldrig riktigt vid att man kan köpa vin och öl i vanliga butiker. Blir lika förundrad varje gång.

Fick mig en kaffe på stationen när jag hittade fram till den tillslut. Shopping får det bli en annan dag eller om ett par månader när jag flyttar hit.

Känner mig så hipp med Starbucks kaffe tills jag kommer på att det finns ju överallt. Men vad fasen, en take away White Coffe Mocha till hotellet och jag var nöjd och glad för dan.

Karneval

Första helt lediga dagen i Nederländerna åkte vi på utflykt till Eindhoven, en stad cirka en timma syd-öst om Utrecht. Möttes vid klockan elva och gick till central stationen för att ta tåget. Några i gruppen hade inte hunnit äta frukost ännu så det blev ett matstop och jag passade på att ta en kaffe på Starbucks. Där uppenbarade det sig att jag pratar väldigt otydligt. Eller så är att heta Augusta lika ovanligt i Nederländerna som i Sverige. Så kan det också vara. Men jag upprepade mitt namn faktiskt en tre-fyra gånger för den stackars kassörskan som stod rätt frågande bakom disken. Resultatet blev att min tall Caramel Mocha ropades ut till en Anussa. Som tur var fanns det ingen för tillfället där som hette just det så jag slapp slåss för min sockeröverdos denna morgonen också.

Väl på tåget, som vi denna gång kom med efter snabb springtur, upptäcktes en anledning till att älska Nederländerna; fritt wifi! Det är ju så att man blir tårögd. Jag kunde fortsätta morgonens spelande av Quizkampen och kolla både Instagram och Aftonbladet. Nätverket på hotellet är inte helt optimerat för att ladda allt jag vill se på morgonen.

Tåget upptogs till stor del med ett stort antal utklädda personer. Nederländarna verkar vara väldigt förtjusta i att klä ut sig, märktes mycket väl på fotbollsmatchen. Det shottades och dracks öl runt omkring oss och var allmänt trevlig stämning. Än mer utklätt var det på stationen i Eindhoven där det var musik, ballonger, godistånd och öl överallt. Möttes av dessa snyggt utklädda filurerna i de härliga färgerna gult och blått.

Väl ute i stan var det avspärrad för paraden som skulle börja mitt på dan. Vi passade på att gå i lite affärer för att hitta något att klä ut sig med då det kändes lite konstigt att gå som sig själv när alla andra var helt utklädda. Hittade en låda mustascher på en affär liknande designtorget. Drog till HM och köpte hattar så kändes det mycket bättre sen.

Karnevalen var lite som Cortegen här hemma fast med mycket barn och bara allmänna teman istället för årets händelser. Tror det ska vara någon sorts uppladdning inför fastan och påsk för det är den södra delen av Nederländerna som har karneval och tror att de är katolska. Coolaste "ekipaget" tyckte jag denna stickade, sex-huvade larven var. De hade en inbyggd barnvagn så hela familjen kunde vara med.

Karnevalen var fin, men det roligaste var att verkligen alla var utklädda. Hela staden var även i fest-mode. Öltält, levande samba musik, nattklubbar öppna mitt på dan med musik och dans ut i gatan och mat och godis försäljning. Vi tog dock ett rätt tråkigt thai ställe för lunch men då fick vi sitta ner och det behövdes efter en massa promenader. Satte oss lägligt nog så vi kunde titta ut på alla fantastiska kostymer som gick förbi.

Tog några turer till i stan och satte oss sedan på ett café och tog en kaffe. Jag bad om "a really Dutch cake" och fick ett "Apple pie off course!". Så äpplepaj fick det bli, visste inte att det var deras specialitet men då lärde jag mig något nytt den dagen också.

Tåget hem hade inget wifi, så bilderna från dagen gicks igenom och jag upptäckte att när jag trott jag filmat så har jag inte alls gjort det. Det där med att trycka på rätt knapp är lite svårt ibland.

Väl i Utrecht avslutade vi dagen med ett besök på en Argentisk restaurang medan det började snöa utanför.

Efter middagen skyndade jag mig till hotellet, kan ju inte missa melodifestivalen! Nätverket var för långsamt för att kunna visa det via svt play men Skype funkade bra så Jonas vinklade datorn mot tvn så jag kunde se. Det är kärlek det!

fredag 8 februari 2013

Hittills

Dagarna går fort men ändå inte. Är i Nederländerna för gå ett par kurser i två veckor så dagarna spenderas tillbaka i skolbänken. Efter jobbet åker vi taxi tillbaka till hotellet och detta brukar bli ett äventyr i sig. Väldigt mycket trafik och taxichaufförer som inte är rädda för något, speciellt inte cyklister. Har inte åkt samma väg två gånger då de troligtvis försöker ta sig fram så fort som möjligt i köerna. Idag tog resan tillbaka ca 40 minuter när resan på morgonen tar ca 15 minuter.

Igår gjorde vi dock något lite roligare än dagarna innan. Vi gick på fotboll. Nu är jag inte någon fantast på något sätt, föredrar Amerikansk fotboll eller kanske handboll om jag måste välja en favorit sport. Hade därför inga direkt höga förväntningar förutom att det alltid är roligt att göra saker tillsammans. Det var Nederländerna mot Italien inne på Amsterdams ArenA (ja, de stod så, med stort a) och det är ju alltid mycket roligare att gå på fotboll live än se på tv så det lät lovande.

Vi började med ett mål mat på Utrecht station. Så kallad "fotbolls-mat"

 

Missade sedan i vanlig ordning tåget vi skulle med och fick vänta en halvtimma extra på stationen. Med på matchen förutom trainee teamet så var en kollega ursprungligen från Italien. Han började prata tystare och tystare redan vid stationen för att inte hans brytning skulle höras för mycket i horderna av helt orangeklädda Nederländare.

Väl framme i Amsterdam så hade vi tiden på vår sida och kom in lätt och smidigt på arenAn. Sjukt stor säger jag som inte varit på särskilt många arenor innan. Brant så att man troligtvis får väldigt ont om man ramlar ner men orädd som jag är trotsades detta för lite spex framför kameran (vad gör man inte för konsten?).

Vi var lite tidiga så var rätt tomt när vi kom men omgående började det fyllas på av glatt utklädda Nederländare som hade alla möjliga orangea klädesplagg på sig. Favoriten var paret i varsin identisk typ vägarbetare-dräkt, orange OCH självlysande kan det bli bättre?

Så började det, namnen på spelare jag kände igen var Robin Van Persie och Balliotelli. Balliotelli blev även skrikt i mitt öra upprepade gånger under matchen då det fann sig så att de mest hängivna Italienska supportrarna hamnade bakom oss. Framför och överallt annars var det orange, vad jag kunde se och höra i alla fall. Men sen hör man ju inte så mycket mer än Italienaren bakom när den har bestämt sig för att tappa rösten den här kvällen.

Matchen var väl inte så spännande men att titta på publiken var kul. Nederländarna hade en hel del rörelser till sina låtar och vi körde vågen runt arenAn ett par gånger. Runt 30 minuten gjorde hemmalaget mål. Bilden visar inte riktigt den glädje som utspelade sig men jag blev faktiskt lite inne i matchen just då och stod generande nog och skrek jag med.

Det mest förvånande var att det nederländska laget inte alls var klädda i oranger utan vit matchdräkt. Förvirrande för en som jag som brukar heja på färg och inte lag.
Sen blev det segt igen även om tempot ändrades lite efter första målet. Det gick över till andra halvlek och ända in till slut minuterna innan det blev mål igen. I den 90:e minuten gjorde italienarna mål och matchen slutade oavgjort. Alla glada ingen arg.
Här har jag fångat glädjen i arenAn över att Italien har gjort mål.

Att komma hem var lite krångligare än att komma dit men med en grupp ingenjörer så är alla problem lösbara. Tågen analyserades, var stannar dörrarna på för position, hur lång tid hålls de öppna? Hur mycket kraft behöver vi för att flytta på den stora orangea nederländaren, vad ska vi välja på frukostbuffén imorgon? Frågor stora som små avhandlades och vi tryckte oss fram till rätt position och dörr och kom på tåget. Fick dock stå men det gjorde inget för det var så mycket folk att man inte behövde hålla i sig ändå. Tror det var en bra övning inför boendet i Indien för vår Indiske kollega hävdade bestämt att det där gick inte att definiera som ett fullt tåg, taket var ju helt tomt!